Slutdestination-Nagoya

Idag lämnade vi vårt älskade hotell i Takayama, och begav oss till vår slutdestintion (och start iofs...) Nagoya. För att döda lite tid på tåget, blev det återigen plumpdax. Mitt i sista omgången fick David sig två oväntade lärdomar:

1) Man ska inte få Mia att skratIta samtidigt som hon dricker, speciellt inte om man sitter precis framför.

2) Tappar man en penna på golvet mellan stol och tågvägg så ska man se om det finns någon annan möjlighet att pilla fram pennan, utan att blanda in armar.

Man kan säga såhär. David fastnade mellan vägg och stol, och innan vi lyckades dra ut stolen litelitelite så att han kom loss, var det några obehagliga minuter för några, ganska roliga för andra. Nu i efterhand när man vet att allt gick bra ångrar jag att jag inte tog fram kameran... Usch, vilken hemsk människa jag är!

Framme i Nagoya blev det mest lite rundvandring (13 252 steg)med avslutning på Starbucks, och en lugn kväll med mycket vila, i alla fall för mig.


Det börjar ta på krafterna att vara i min storlek, status, situation You name it och gå runt. Vi är nog alla lite möra, men känner oss väldigt nöjda.



Annars har jag funderat lite över toaletterna i Japan. Dessa har genomgått en ganska mer avancerad evolution än övriga världens toaletter. Till exempel kan de erbjuda en mängd funktionalitetervsom exempelvis:

Sitsvärme (fantastiskt skönt)
Automatisk spolning dels när du tar upp ringen, och även när du reser dig upp
Förinspelat spolljud eller annat ljud som fågelkvitter, så att folk slipper höra när man gör nummer 1 eller 2 ( mer effektivt för nummer 2 antar jag...)
Inbyggd bidé, dvs när man är färdig och har spolat, kan det nya vattnet i toan värmas upp till önskad temperatur och sedan kan man spruta upp detta.



En del toaletter har som en avancerad radiostationsdisplay jämte sig med saker man kan få toan att göra, vilket är lite fascinerande.

Slut på skitsnack. Hare!

Från sämst till BÄST!

I samband med att vi gjorde hotellbytet i Tokyo så hjälpte Thomas oss även med ett byte av hotell i Takayama. Första natten skulle förbli på det hotellet vi först bokat eftersom det inte fanns något ledigt någon annan stans på grund av vårfestivalen. Inte det bästa som sagt var...

Under vår rundvandring kvällen innan gick vi förbi hotellet som låg precis jämte vårt dåvarande och uttryckte alla:

Åh, tänk om vi hade haft råd och plats att bo här!

Morgonen därpå checkade vi ut och gick mot "Super Hotell" som även det låg granne med vårt gamla hotell. Till vår stora förvåning fick vi veta att hotellet fortfarande höll på att färdigställas då det var nybyggt. Så vi traskade vidare mot informationen för att få reda på var vårt hotell låg någonstans eftersom det vi hade läst oss till inte stämde. Kvinnan på informationen visade vänligen vägen på en karta och prickade in exakt samma plats vi precis lämnat. Hm... Mycket förvirrade berättade vi att vi precis varit där men att hotellet inte hade öppnat än. Detta verkade tydligen vara något som hänt innan då kvinnan snabbt sa att vi skulle till "Spa Hotell Alpina" som låg i närheten.

Eftersom Japan har ett annat skriftspråk så gör dom ofta

om utländska ord så att det ska kunna skrivas på japanska. Super skrivs då som "supa". Det uppstår dock ett litet problem när Spa också skrivs som "supa". Detta innebär att två hotell med ett hus emellan båda på japanska heter Supa Hotell. Det lär inte vara första och sista gången folk går fel.

I vilket fall som helst så tyckte vi att namnet lät väldigt

bekant men promenerade tillbaka till den plats vi tidigare lämnat. Aldrig har vi blivit mer förvånade och lyckliga än när vi insåg att det hotellet vi nu skulle bo på var det jättefina hotellet vi beundrat kvällen innan! Helt klart det absolut bästa och snyggaste hotellet vi har bott på under hela resan samt till ett bra pris.

Eftersom vi inte kunde checka in direkt så lämnade vi packningen och gick för att titta på festivalen. Med lite mat i magen och shopping så återvände vi till vårt fina hotell för att vila upp oss. Tydligen så skulle det finnas ett speciellt "hida-kött" som Mia och Christian ätit under deras första vistelse i Japan. Efter en liten promenad framåt kvällen hittade vi en fin liten restaurang, Akari-Ya, som serverade Hidari. Påminde en hel del om Charcoal i Tokyo men köttet var snäppet godare i Takayama. Det var inte billigt heller för den delen men helt klart värt sitt pris.

Goa och glada tillbringade vi resten av kvällen på hotellets onsen, även detta det finaste hittills. För en gångs skull så lyckades vi få lite kort på badet när ingen annan var där. Det brukar alltid vara folk på plats och det är nog inte så uppskattat att dra fram en jättekamera när någon tar ett bad.

Imorgon är det slutdestination Nagoya och snart så kommer vi hem till Sverige. Vi saknar våra husdjur så det ska bli skönt... Men just för stunden så ska vi njuta lite!

Takayama

Tokyos soliga väder byttes efter fyra och en halv timmes tågresa upp genom de japanska bergen mot ihållande regn. Målet var Takayama, en liten ort som är mest känd för sin årliga vårfestival. Tågresorna fördrivs bäst med att spela plump, där grabbarna åkte på två tunga förluster under resan. Med regnställ och paraplyer i högsta hugg sprang vi omkring bland Takayamas gator och fick se heliga skrin och andra fina snickeriarbeten lysas upp och bäras omkring i stan. En av köpmansgatorna hade befolkats med massor av stånd på vanligt manér, där japanska försäljare krängde underliga godisbitar, sålde skumma leksaker och erbjöd lokala maträtter vid i stort sett varje gathörn.

Vi fick i alla fall användning för våra nyinköpta paraplyer. Imorgon ska vädret bli bättre, och då ska vi även byta ut vårt inröka kyffé till fuskhotell mot ett med betydligt högre standard.

Fler foton från Takayama hittar du här.

Och här kommer några halvgamla videofilmer som vi glömt lägga in:

Vilsen i Tokyo!

Idag började vi ruskigt tidigt, för vi skulle se världens största fiskmarknad. Fiskmarknaden var belamrad av människor, vita frigolit lådor, framsusandes minilastfordon och en massa firrar i alla möjliga storlekar.


Efter en tupplur begav jag mig ut på stan igen för att handla. Jag hittade affären direkt, trots att den var närmare en halvtimmes vandring ifrån vårt hotell. På vägen hem blev jag distraherad och befann mig plötsligt i för mig okända kvarter. Vissa hade i detta läget gripits av panik, andra hade dragit upp sin iPhone eller börjat kolla en karta. Men inte jag! Jag följer solen! Jag inser att jag går västerut av skuggans placering i förhållande till objektet som skapar skuggan. Hotellet vi bor på låg söderom affären. Äventyrslustan och nyfikenheten tar överhand, det går ingen direkt nöd på mig så jag börjar utforska. Till slut kommer jag till en lokaltrafiksstation som ligger söder om Elektric town, Akihabara. Jag är räddad!

Dagen avslutas med en shoppingrunda på Akihabara och en middag på den eminenta restaurangen Charcoal, som tidigare har bloggats om. Imorgon beger vi oss till bergen och staden Hida Takayama med dess vårfestival.

Antal steg i dag: 25073 st.

Christian signing out.

Tokyo Tower & lite shopping

Idag gav sig gänget av mot Tokyo Tower, Tokyos kopia av eiffeltornet, fast naturligtvis lite högre. Vissa kastade sig med dödsförakt uppåt i tornet, medan vissa mer begåvade stannade på säkert förvar nedanför.





När alla var välbehållna på marken igen gled vi mest runt, kollade in en minipark a la japansk utformning, åkte en runda till Akihabara för lite shopping. Till vår stora besvikelse visade det sig att just WII tillbehör inte fungerar i Sverige om man köper typ handkontroller här, däremot var det inga problem med PS3a. Synd att man inte har en sådan...



En lagom händelsefylld/ lös dag med andra ord, med 16 394 steg (jag erkänner, idag var jag inte med på kvällspromenadturen, och gick alltså inte alla dessa steg, men eftersom Christian tar längre steg än mig kanske det kvittar... ).

I morgon ska vi upp tidigare än gryningen, 5, eftersom världens största fiskmarknad har varit öppen några timmar då, och visst vill alla se rå fisk på morgonen? SUSHI!!!!

Nikko Toshogu Shrine

Idag åkte vi ut på en lite längre tur bort från storstaden Tokyo. Efter ett par timmars tågresande hamnade vi i Nikko, ett litet samhälle i mitten av Japan. Där vandrade vi runt och tittade på Toshogu Shrine som nog är mest känt för sina tre apor; Hear-no-Evil, Speak-no-Evil, See-no-Evil.

Vi kom bara upp i 18513 steg idag men det kändes mer som 30000 ett tag då en stor del bestod av trappor. Långa, höga, stentrappor som skulle bestigas för att se allt värt att se. Sedan blir det inte lättare om man tar lite omvägar för att nå slutdestination.

En liten miss i planeringen gjorde att vi utmattade av hunger stupade hemma på hotellrummet. Efter att ha laddat batterierna lite så promenerade vi bort till restaurangen Charcoal som Johanna hittat lite tidigare under sin jakt på föda till sina kamrater. En superb upplevelse! Vi blev visade till ett eget litet rum där ytterkläderna hängdes in i klädpåsar och man satt runt ett bord med grill i mitten. Sedan beställde vi in olika sorters marinerat kött, grönsaker, ris, med mera. Detta grillade man sedan själv i mitten på bordet och doppade i goda såser. Som tur var så fanns det engelsk meny annars så hade vi kanske fått tjurtestiklar, oxsvans, eller diverse innanmäten på bordet. Men frukta icke! Det med en lite mer "normal" touch" som vi provade var underbart gott. Restaurangen ligger precis vid huvudstationen i Tokyo om ni skulle ha vägarna förbi.

Mätta och belåtna tackar vi för idag!

Tågstopp, körsbärsblomning och hotellbyte

Stationen är fylld av människor. Mestadels stressade japaner i dyra kostymer på väg hem från dagens arbete. Några håller krampaktigt i sina stilrena skinnportföljer. Andra fipplar med sina vikbara mobiltelefoner. Då och då tittar de upp mot den blinkande informationstavlan på perrongen. Plötsligt blinkar den rött. Sorlet stiger. Något är fel med det normalt sett så punktliga japanska järnvägsväsendet. Tågen, som man i normalfallet kan ställa klockan efter, står helt still.

Efter femton minuters förvirring sprakar högtalaren till, och en obegriplig harang av ursäkter ekar ut över perrongen. Som på en given signal vänder sig alla om och går till andra sidan av perrongen där ett redan fullt tåg glider in. Vi ser en skolpojkes näsa och kind tryckas hårt mot den fjärde tågvagnens fönsterruta. På något sätt lyckas flera hundra människor få plats i de redan överfulla tågen, och kvar på perrongen i Ueno står ett tiotal överraskade västerlänningar och undrar hur det där gick till.

Vi har förresten bytt hotell idag. Från det gamla Kazusaya till det betydligt mer moderna Apa Hotel i Tokyo. Det var skönt att äntligen får bada i varma japanska bad igen. Under dagen har vi dessutom besökt en bilutställning, smygtittat på en baseballträning, ätit finlunch på 59:e våningen i en lyxig fransk restaurang, besökt ett gigantiskt akvarium, gått drygt 19 000 steg, handlat skor, haft picnic under blommande körsbärsträd och kämpat med att få igång ett kareokesystem i en äkta japansk kareokebar. Undertecknad ser fram emot något lugnare dagar framöver.

Just det där med körsbärsträden är tydligen väldigt speciellt i Japan. Folk går man ur huse för att sätta sig på marken under träden, dricka dyr öl och fira att våren har kommit. På någon vecka är hela körsbärsblomningen över, och vi befinner oss just nu i slutfasen av densamma. Därmed framförs en ursäkt för den stackars bloggläsaren som får stå ut med enorma mängder av bilder på körsbärsträd i blomning.

Fler foton från dagen hittar du här.

Golf och kendo shoppning

Vi har en minskande trend med bara 11625 steg i dag. Detta trots att vi bestämde oss för att gå på två shoppingturer. Dvs tjejerna gick i de affärer som de ville och killarna gick i de affärer som de ville.

Sagt och gjort så märkte vi upp vilka golf och kendo affärer vi ville gå i på Google maps och sedan begav vi oss ut. Jag blev förvånad när jag upptäkte att en kendoaffär låg inte mindre än 10 minuter från vårt hotel. Vilken bonus! På vägen dit började vi känna av värmen som sedan varade hela dagen, iklädda endast t-shirts och långbyxor (som blev väldigt varmt) kom vi fram till kendoaffären. För att ha tränat kendo i 12-13 år är det märkligt att man inte föränn nu har kommit till en riktig kendoaffär. Tidigare har man klarat sig med postorder och på senare tid internetbeställningar. I affären fanns allt man kunde tänkas behöva. Man får vara försiktig i japan så att man inte helt plötsligt upptäcker att expediten har varit ute i förrådet 3 gånger efter en sak som man kanske är intresserad av. Jag förklarade att jag skulle fundera över saken och läsa översättningen av deras produktkatalog. Jag lämnade en mess efter mig i affären som jag måste kompensera genom att köpa något. Tror det får bli en shinai(Svärdet i kendo).


Vi begav oss raskt till några golfbutiker som också var hyfsat nära hotellet. Första affären Chiyoda hade ett blandat utbud. Bland annat hittade vi Srixon tröjor som reades ut tillhalva priset. Srixon är ett japanskt märke som har rätt bra design och färgval. David bestämde sig för att slå till och köpte en Srixon skjorta. Expediten valde av någon anledning att kasta med i köpet 3 st Srixon bollar. Efter detta blev det en konstig tystnad och det verkade som att de tyckte att det var lite obalancerat så vi fick varsin Srixon Keps också. Tagna på sängen av denna givmildhet kunde vi bara ta på oss kepsarna och buga oss en 3, 4 gånger och säga Domo arigato gozaimasu!

Nästa butik hette Honma och låg ett halvt stenkast längre bort. På väg in i butiken inser vi att den kanske är osmart att ha på sig kepsarna (där Srixon är tydligt skrivet). Honma är kanske konkurrenter. Den här butiken var specialicerad på märket Honma med skjutbur (Nätbur där man provslår med klubbor). Buren hade sofistikerad utrustning iform av en höghastighetskamera som spelar in svingen man gör med klubban. Det hängde fina cerifikat på deras vägg som sa att de var auktoricerade återförsäljare enl Japanska Golf Förbundet. Det fanns också roliga skydd på drivern (en av klubborna) iform av mjukisdjur som en tiger, en tjur, polisman, rymddjur, m.fl.

Efter detta åkte vi till en station som heter Shinjuku, där det fanns ett 9 våningshus med golf prylar i. Victoria Golf heter huset och efter lite letande hittade vi dit. Av med kepsarna och in gick vi. Vi tog hissen till översta våningen och arbetade oss neråt. Här fanns det mycket. Två våningar var dedikerade till utrustning för kvinnor, vilket vi hoppade över.

Efter Victoria Golf begav vi oss tillbaka men gjorde ett stop i Gotanda för den andra kendo shoppen. En entusiastisk ordningsvakt gav oss direktioner till affären (Han tränade säkert kendo) som visade sig vara lite av en secondhandbuik. De hade lite nya grejer men det mesta var begagnat om än i bra skick.

Christian signing out.

Teknikfreaks, rollspel och anime

Idag har det varit en lagom händelserik dag, med mindre steg än igår, enbart 13098 steg. Detta framförallt eftersom mina fötter verkligen seriöst funderade på att begå självmord, seppuku, mitt i teknik/anime/manga nästet Akihabara.

Akihabara är praktiskt taget himmelriket för oss; det fanns något för alla smaker, teknik, tvspel (allt från atari, sega, nintendo från tvspelstidens begynnelse fram tills idag) manga/anime i massor och så hittade vi till och med en rollspels/brädspelsbutik mitt i alltihop som grädde på moset. Vi rekade läget för att senare återkomma för inköp och besök på ett maidencafé.



Jag lyckades också med konststycket att få ner en branddörr på McDonalds, eftersom jag trodde att den stora röda knappen jämte en glasdörr var till för att kalla på hissen. Döm om min förvåning när det istället började hissas ner en branddörr... Hur skulle jag kunna veta att tecknen ovanför den stora röda knappen betydde, "Don't push this button?"

Ja, ja.




Vi begav oss i alla fall hem, och ordnade med nytt boende (det är inte helt optimalt boende där vi bor nu...) med hjälp av de fantastiska Thomas och Keiko (tack, tack, tack). Detta flyttar vi till i övermorgon.

Middagen på kvällen intogs på en fantastiskt mysig restaurang, där allt stod på japanska(normalt kanske det i alla finns bilder på mat och en kostnad utanför men inte här, men tack vare David ville vi vara lite wild and crazy), och det blev alldeles tyst när vi steg in. Vi märkte ganska snabbt att vi stod i blickfånget för allas blickar, och konstaterade att de antagligen inte hade så mycket besök av västerlänningar annars...

En kvinnlig gäst kom snabbt till vår undersättning, lämnade sin make vid bordet och forcerade restaurangen fram till oss. Hon talade engelska och hjälpte oss bland annat med att beställa in klassisk japansk mat, och berättade om maten mycket utförligt. Hon chockades när vi berättade att vi kom från Sverige, och ordnade fram saké on the house eftersom vi var så långväga ifrån. Hon hade även besökt en vän Sverige, så hon visste var Sverige och Stockholm låg. Fantastiskt trevlig och hjälpsam!



Kort sagt kände vi oss verkligen välkomnade in i den japanska kulturen och till Japan. Vi är sååååååå glada, mätta och nöjda!

23356...

... var antalet steg som togs när vi tillbringade vår första riktiga dag i Tokyo och Disney Sea. På grund av utmattning skrivs nu inlägget dagen efter.

Första stegen togs mot en av alla Disneyshoppar för att inhandla öron som Mia ABSOLUT ville att vi alla skulle ha på oss under besöket. Efter mycket utprovning slutade det med Marie-öron till Mia, Stitch-öron till Johanna, STORA Stitch-öron till Christian och en vanlig hatt till David.

Vädret kunde inte varit mycket bättre då vi hade solsken med klarblå himmel hela dagen. Varmt och skönt med lite solbränna på köpet. Jag måste säga att en omgivning utformad med mer perfektion är nog svårt att hitta. Märkligare popcorn har jag heller då aldrig sett. Vem vill äta popcorn med currysmak!? Jordgubb och karamell funkade men vanligt salt är helt klart bäst.

Till Mias stora besvikelse så anser japanarna att attraktioner för treåringar är lite för tuffa för henne så det blev att sitta vid kanten och titta. Men jag tycker nog att de flesta karusellerna var lite mesiga... Häftigast var nog Tower of Terror och en av Indiana Jones attraktionerna, men då mer som en upplevelse än som karusell. Som tur var så anordnas det ett flertal shower under dagen så att även den gravida kunde känna sig delaktig. Vi fick dock åka kaffekopparna hos Lilla Sjöjungfrun vilket gjorde Mia nöjd efter att ha blivit nekad ett otal andra åkturer.

Showerna var riktigt häftiga med mycket musik, dans, stora maskinerier, fyrverkerier och självklart Disneyfigurer.

Japanska linbanor

Dagens strapats började med en lätt vandring någon kilometer nedför berget i Hakone till en linbanestation som genast tog oss till nya höjder. Vädret var fenomenalt och bortsett från några moln som lurade kring det berömda snötäckta berget Fuji var himlen klarblå.

Vid toppen fanns en svavelgruva som luktade minst sagt illa. Ruttet ägg är väl det närmsta man kan komma den odören. Vinden låg dock i rätt riktning, så vi kunde ägna oss åt uppdraget att fotograferas med Fuji i bakgrunden. En båttur på kratersjön senare följt av en svindlande busstur utför Hakones grönskande bergssluttningar satt vi äntligen på det snabba tåget mot Tokyo.

Här i Tokyo ska vi nu spendera åtta dagar, och vi har redan konstaterat att det lär bli en del shopping på schemat. Exempelvis har jag redan hittat tre renodlade golfaffärer inom ett avstånd från hotellet som motsvarar en hyfsad drive plus en sned järnfemma. Det här kan bli dyrt.

Christians stegräknare hävdar att vi har tagit 16287 steg under dagen, själv tappade jag räkningen efter 42. Imorgon blir det Disney Sea om vädret håller i sig. De senaste fotona hittar du som vanligt på Flickr.

Hikari Superexpress

För att åskådliggöra påstigandet av tåg har jag tagit lite bilder som jag hoppas skall vara förklarande nog.


Här ser man några tågåkare som väntar på ett tåg. Uppe tillhöger hänger en skylt som visar vilket tåg som är på väg in. Även nästkommande tåg finns med på skylten. På sidan av skylten är det angivet vilken vagn som kommer stanna framför kön. Då varje vagn har två dörrar finns det två skyltar med samma nummer. Skylten ovan har nummer 15 för att vagn 15 kommer stanna här. Då vagnnummert står på sidan är det lätt att se vagnnummert när man kommer upp på perongen ifrån rulltrappan. På marken finns det en grå markering, denna skall visa hur kön skall gå. Pga människor utanför bild, kan inte kön följa de grå strecken på bilden.


Nu har tåget kommit in och tågåkarna har gått fram till dörren på tåget och väntar på att dörren skall öppnas.


Nu stiger andra tågåkare av tåget och man ser hur den påstigande kön står bredvid och väntar på att komma ombord.


Vid just detta tåget hade vi ett sällskap ifrån Indien framför oss. Till en början var sällskapet på 4 personer. Efter bara några minuter hade sällskapet vuxit till 15-20 personer. De nyanlända i sällskapet sällade sig till de andra och snart var där en folkhop som skulle på tåget. Jag tycker att det är intressant att se sådana här kulturella skillnader.

Det finns en nackdel. Om man ställer sig förnära en markering kan det hända att en japan ställer sig bakom en i tron att man väntar på att komma ombord.

Vi blev mycket häpna när vi såg att det fanns ett trådlöst nät som vi kunde använda i Hakone. Till allas lycka :-).

Siging out.
/Christian

Regn i Osaka

Idag när det ändå var skitväder, så tänkte vi ge oss på lite inomhusaktiviteter. Precis vid hotellet hade vi sett att det fanns en bowlinghall, och vad kunde passa bättre?

Sagt och gjort, vi tog oss dit och försökte utröna kostnader och annat av skyltar. Lite dyrare än i Växjö, men visst, servicen var därefter. Eftersom jag tyckte att det var jobbigt att bowla (sätt ett klot på magen, luta dig framåt och kasta samtidigt ett klot med högerhanden, res dig sedan upprätt så ska du få se vad jag menar...) så spelade vi bara två spel. Döm sedan om vår förvåning över kostnaden över dessa två spel. Det var en kostnad som jag aldrig kommer att hämta mig från... Låt mig säga så här: det kostade lika mycket som två middagar för oss alla fyra.

Sensmoralen: ta alltid reda på vad saker kostar innan du gör något, även om du tror att du vet kostnaden :-)



Annars har det varit andra nya upplevelser, i en affär ungefär som K-rauta, hade de en Pet Corner, och förutom fiskar (söt och saltvattens), kaniner och marsvin hade de även: gigantiska paddor, salamandrar, sköldpaddor av icke identifierad art, illrar, miniigelkottar och även hundvalpar och kattungar. De hade en bengal och en abessinier, och de var såååå söta. Jag ville så gärna klappa dom, de var helt underbara!!! Det kändes hemskt samtidigt, att de satt i små glasburar men jag hoppas att de snart får nya hem.

Ikväll var vi på Onsen igen, helt underbart. Det fanns tre bassänger utomhus, en supervarm bubbel, en alg/mineral/grön och en som mest bara var skön.

Det fanns där också två kar där man låg i liknande en upp och nervänd sköldpadda. Inomhus var det bastu och ett iskallt bad, och varmt bad som man kunde ta efter den kalla chocken.

Kring hela badandet finns det små saker man ska göra/tänka på: man sitter ner vid duschen, på en liten pall. Alla japaner + Johanna satt mycket graciöst på dessa pallar. Vid dessa sittplatser tvättar man sig, och skrubbar sig med den lilla handduken som man fått vid entren, och handduken använder man även i badet som håruppsättare, rumpunderlägg, nackvärmare, skylare etc.

Det finns två utlopp för vattnet; duschslangen och en vanlig kran där man kunde samla upp vatten i en liten rund balja för att tvätta ur handduk och samla upp vatten som man kunde hälla över sig på ett lagom diskret sätt utan att störa medbadare. Dessa små kar fanns också jämte bassängerna så att man kunde hälla lite på sig innan man gick i, exempelvis efter bastubad. Vi var alla mycket avslappnade när vi åkte tillbaks till hotellet, speciellt Johanna som passade på att ta massage!

Annars var det mest skönt att bara relaxa en dag, även om jag aldrig kommer hämta mig över priset för bowlingen...

Christian har hittat på ett nytt namn på magvarelsen, Ockupationsmakten. Ganska bra namn, bättre än mina i alla fall, Kräket (ni som såg mig den perioden vet vad jag menar...) eller Parasiten. Bättre arbetsnamn mottages tacksamt :-)

Imorgon åker vi till Hakone, utan internetanslutning. Spännande att se paniken i de manliga resenärernas ögon, fast nu är de iofs beredda på det.

Kyoto - Osaka

Idag var det dags att lämna Kyoto för att åka vidare mot hotellet i Osaka. Vi kunde dock inte riktigt slita oss och bestämde att göra en liten rundtur innan avgång. Detta blev en tripp mot Fushimi Inari Taisha där vi skulle titta på alla dessa tempelpelare som sträcker sig en lång bit upp i bergen. Men efter att vi snittat på lite mer än 20 000 steg de föregående dagarna så

bestämde vi oss för att enbart gå en liten bit.

Tanken var att vi skulle åkt vidare till Nara (första huvudstaden) men åkte tillbaka till Kyoto efter en liten avstämning med den åksjuke.

Äntligen fick de båda könen lite kvalitetstid var för sig.

David och Christian spenderade sina två timmar i en butik för prylbögar och teknikfreaks.

Johanna och Mia strosade runt lite var stans utan något direkt mål.

Så de bestämde sig för att gå tidigare till Starbucks där alla skulle mötas senare och göra vad tjejer gör bäst.

Det vill säga dricka milkshake, äta kaka och prata strunt.

Efter en liten rendez-vous var det dags att hämta packningen och bege sig mot Osaka.

Inte så lång tid efter incheckning så begav vi oss mot ett onsen, ett spaliknande bad.

Underbart!

Mia och Johanna konstaterade att de troligtvis aldrig varit så här rena.

Efter att ha tvättat kläder en längre tid av kvällen så är det dags för att sova..

Näktergalsgolv, geishor och internetfrånvaro

Hotellet vi bor på i Kyoto är fantastiskt fint med bra service fast det saknar två viktiga saker: frukost och internetuppkoppling. Det är förklaringen till den några dagar långa bloggtorkan. Det verkar inte heller som om McDonald's och Starbucks har gratis wifi att tillgå. Visserligen skulle jag kunna koppla upp mig via mobilen, men surftaxorna är tokhöga utomlands.

Dagen har spenderats med att prova att smyga fram över näktergalsgolv utan att höras. Golven är konstruerade så att de ger ifrån sig ett kvittrande ljud så fort någon trampar på det. Det var ett slags tidigt varningssystem.

Just att gå, promenera, strosa runt eller vad man nu vill kalla det är något vi håller på med mycket. Vi har gått längs med bildsköna The Philosopher's Path, en vacker kanal kantad med blommande körsbärsträd och numera även en del försäljare. I går kväll tassade vi i runt i den kyliga vårkvällen i jakt på en geisha att fotografera. Tyvärr blev det inget napp, men vi fick i alla fall reda på att japanerna varken brukar ha dipp eller ketchup till pommes friten på McDonald's.

Alla har vi våra små krämpor efter de senaste dagarnas strapatser. Ryggont, graviditet, åksjuka och huvudvärk är några av sakerna vi har lyckats dra på oss i gänget. Men med fint väder, varma bad och mycket sömn fixar man det mesta.

Kvällen gick åt till att bada i varma japanska källor och sortera dagens fotografier. Du kan förhoppningsvis se dem i bildarkivet så fort vi får tag i en vettig uppkoppling.