Slutdestination-Nagoya

Idag lämnade vi vårt älskade hotell i Takayama, och begav oss till vår slutdestintion (och start iofs...) Nagoya. För att döda lite tid på tåget, blev det återigen plumpdax. Mitt i sista omgången fick David sig två oväntade lärdomar:

1) Man ska inte få Mia att skratIta samtidigt som hon dricker, speciellt inte om man sitter precis framför.

2) Tappar man en penna på golvet mellan stol och tågvägg så ska man se om det finns någon annan möjlighet att pilla fram pennan, utan att blanda in armar.

Man kan säga såhär. David fastnade mellan vägg och stol, och innan vi lyckades dra ut stolen litelitelite så att han kom loss, var det några obehagliga minuter för några, ganska roliga för andra. Nu i efterhand när man vet att allt gick bra ångrar jag att jag inte tog fram kameran... Usch, vilken hemsk människa jag är!

Framme i Nagoya blev det mest lite rundvandring (13 252 steg)med avslutning på Starbucks, och en lugn kväll med mycket vila, i alla fall för mig.


Det börjar ta på krafterna att vara i min storlek, status, situation You name it och gå runt. Vi är nog alla lite möra, men känner oss väldigt nöjda.



Annars har jag funderat lite över toaletterna i Japan. Dessa har genomgått en ganska mer avancerad evolution än övriga världens toaletter. Till exempel kan de erbjuda en mängd funktionalitetervsom exempelvis:

Sitsvärme (fantastiskt skönt)
Automatisk spolning dels när du tar upp ringen, och även när du reser dig upp
Förinspelat spolljud eller annat ljud som fågelkvitter, så att folk slipper höra när man gör nummer 1 eller 2 ( mer effektivt för nummer 2 antar jag...)
Inbyggd bidé, dvs när man är färdig och har spolat, kan det nya vattnet i toan värmas upp till önskad temperatur och sedan kan man spruta upp detta.



En del toaletter har som en avancerad radiostationsdisplay jämte sig med saker man kan få toan att göra, vilket är lite fascinerande.

Slut på skitsnack. Hare!

Från sämst till BÄST!

I samband med att vi gjorde hotellbytet i Tokyo så hjälpte Thomas oss även med ett byte av hotell i Takayama. Första natten skulle förbli på det hotellet vi först bokat eftersom det inte fanns något ledigt någon annan stans på grund av vårfestivalen. Inte det bästa som sagt var...

Under vår rundvandring kvällen innan gick vi förbi hotellet som låg precis jämte vårt dåvarande och uttryckte alla:

Åh, tänk om vi hade haft råd och plats att bo här!

Morgonen därpå checkade vi ut och gick mot "Super Hotell" som även det låg granne med vårt gamla hotell. Till vår stora förvåning fick vi veta att hotellet fortfarande höll på att färdigställas då det var nybyggt. Så vi traskade vidare mot informationen för att få reda på var vårt hotell låg någonstans eftersom det vi hade läst oss till inte stämde. Kvinnan på informationen visade vänligen vägen på en karta och prickade in exakt samma plats vi precis lämnat. Hm... Mycket förvirrade berättade vi att vi precis varit där men att hotellet inte hade öppnat än. Detta verkade tydligen vara något som hänt innan då kvinnan snabbt sa att vi skulle till "Spa Hotell Alpina" som låg i närheten.

Eftersom Japan har ett annat skriftspråk så gör dom ofta

om utländska ord så att det ska kunna skrivas på japanska. Super skrivs då som "supa". Det uppstår dock ett litet problem när Spa också skrivs som "supa". Detta innebär att två hotell med ett hus emellan båda på japanska heter Supa Hotell. Det lär inte vara första och sista gången folk går fel.

I vilket fall som helst så tyckte vi att namnet lät väldigt

bekant men promenerade tillbaka till den plats vi tidigare lämnat. Aldrig har vi blivit mer förvånade och lyckliga än när vi insåg att det hotellet vi nu skulle bo på var det jättefina hotellet vi beundrat kvällen innan! Helt klart det absolut bästa och snyggaste hotellet vi har bott på under hela resan samt till ett bra pris.

Eftersom vi inte kunde checka in direkt så lämnade vi packningen och gick för att titta på festivalen. Med lite mat i magen och shopping så återvände vi till vårt fina hotell för att vila upp oss. Tydligen så skulle det finnas ett speciellt "hida-kött" som Mia och Christian ätit under deras första vistelse i Japan. Efter en liten promenad framåt kvällen hittade vi en fin liten restaurang, Akari-Ya, som serverade Hidari. Påminde en hel del om Charcoal i Tokyo men köttet var snäppet godare i Takayama. Det var inte billigt heller för den delen men helt klart värt sitt pris.

Goa och glada tillbringade vi resten av kvällen på hotellets onsen, även detta det finaste hittills. För en gångs skull så lyckades vi få lite kort på badet när ingen annan var där. Det brukar alltid vara folk på plats och det är nog inte så uppskattat att dra fram en jättekamera när någon tar ett bad.

Imorgon är det slutdestination Nagoya och snart så kommer vi hem till Sverige. Vi saknar våra husdjur så det ska bli skönt... Men just för stunden så ska vi njuta lite!

Takayama

Tokyos soliga väder byttes efter fyra och en halv timmes tågresa upp genom de japanska bergen mot ihållande regn. Målet var Takayama, en liten ort som är mest känd för sin årliga vårfestival. Tågresorna fördrivs bäst med att spela plump, där grabbarna åkte på två tunga förluster under resan. Med regnställ och paraplyer i högsta hugg sprang vi omkring bland Takayamas gator och fick se heliga skrin och andra fina snickeriarbeten lysas upp och bäras omkring i stan. En av köpmansgatorna hade befolkats med massor av stånd på vanligt manér, där japanska försäljare krängde underliga godisbitar, sålde skumma leksaker och erbjöd lokala maträtter vid i stort sett varje gathörn.

Vi fick i alla fall användning för våra nyinköpta paraplyer. Imorgon ska vädret bli bättre, och då ska vi även byta ut vårt inröka kyffé till fuskhotell mot ett med betydligt högre standard.

Fler foton från Takayama hittar du här.

Och här kommer några halvgamla videofilmer som vi glömt lägga in:

Vilsen i Tokyo!

Idag började vi ruskigt tidigt, för vi skulle se världens största fiskmarknad. Fiskmarknaden var belamrad av människor, vita frigolit lådor, framsusandes minilastfordon och en massa firrar i alla möjliga storlekar.


Efter en tupplur begav jag mig ut på stan igen för att handla. Jag hittade affären direkt, trots att den var närmare en halvtimmes vandring ifrån vårt hotell. På vägen hem blev jag distraherad och befann mig plötsligt i för mig okända kvarter. Vissa hade i detta läget gripits av panik, andra hade dragit upp sin iPhone eller börjat kolla en karta. Men inte jag! Jag följer solen! Jag inser att jag går västerut av skuggans placering i förhållande till objektet som skapar skuggan. Hotellet vi bor på låg söderom affären. Äventyrslustan och nyfikenheten tar överhand, det går ingen direkt nöd på mig så jag börjar utforska. Till slut kommer jag till en lokaltrafiksstation som ligger söder om Elektric town, Akihabara. Jag är räddad!

Dagen avslutas med en shoppingrunda på Akihabara och en middag på den eminenta restaurangen Charcoal, som tidigare har bloggats om. Imorgon beger vi oss till bergen och staden Hida Takayama med dess vårfestival.

Antal steg i dag: 25073 st.

Christian signing out.

Tokyo Tower & lite shopping

Idag gav sig gänget av mot Tokyo Tower, Tokyos kopia av eiffeltornet, fast naturligtvis lite högre. Vissa kastade sig med dödsförakt uppåt i tornet, medan vissa mer begåvade stannade på säkert förvar nedanför.





När alla var välbehållna på marken igen gled vi mest runt, kollade in en minipark a la japansk utformning, åkte en runda till Akihabara för lite shopping. Till vår stora besvikelse visade det sig att just WII tillbehör inte fungerar i Sverige om man köper typ handkontroller här, däremot var det inga problem med PS3a. Synd att man inte har en sådan...



En lagom händelsefylld/ lös dag med andra ord, med 16 394 steg (jag erkänner, idag var jag inte med på kvällspromenadturen, och gick alltså inte alla dessa steg, men eftersom Christian tar längre steg än mig kanske det kvittar... ).

I morgon ska vi upp tidigare än gryningen, 5, eftersom världens största fiskmarknad har varit öppen några timmar då, och visst vill alla se rå fisk på morgonen? SUSHI!!!!

Nikko Toshogu Shrine

Idag åkte vi ut på en lite längre tur bort från storstaden Tokyo. Efter ett par timmars tågresande hamnade vi i Nikko, ett litet samhälle i mitten av Japan. Där vandrade vi runt och tittade på Toshogu Shrine som nog är mest känt för sina tre apor; Hear-no-Evil, Speak-no-Evil, See-no-Evil.

Vi kom bara upp i 18513 steg idag men det kändes mer som 30000 ett tag då en stor del bestod av trappor. Långa, höga, stentrappor som skulle bestigas för att se allt värt att se. Sedan blir det inte lättare om man tar lite omvägar för att nå slutdestination.

En liten miss i planeringen gjorde att vi utmattade av hunger stupade hemma på hotellrummet. Efter att ha laddat batterierna lite så promenerade vi bort till restaurangen Charcoal som Johanna hittat lite tidigare under sin jakt på föda till sina kamrater. En superb upplevelse! Vi blev visade till ett eget litet rum där ytterkläderna hängdes in i klädpåsar och man satt runt ett bord med grill i mitten. Sedan beställde vi in olika sorters marinerat kött, grönsaker, ris, med mera. Detta grillade man sedan själv i mitten på bordet och doppade i goda såser. Som tur var så fanns det engelsk meny annars så hade vi kanske fått tjurtestiklar, oxsvans, eller diverse innanmäten på bordet. Men frukta icke! Det med en lite mer "normal" touch" som vi provade var underbart gott. Restaurangen ligger precis vid huvudstationen i Tokyo om ni skulle ha vägarna förbi.

Mätta och belåtna tackar vi för idag!

Tågstopp, körsbärsblomning och hotellbyte

Stationen är fylld av människor. Mestadels stressade japaner i dyra kostymer på väg hem från dagens arbete. Några håller krampaktigt i sina stilrena skinnportföljer. Andra fipplar med sina vikbara mobiltelefoner. Då och då tittar de upp mot den blinkande informationstavlan på perrongen. Plötsligt blinkar den rött. Sorlet stiger. Något är fel med det normalt sett så punktliga japanska järnvägsväsendet. Tågen, som man i normalfallet kan ställa klockan efter, står helt still.

Efter femton minuters förvirring sprakar högtalaren till, och en obegriplig harang av ursäkter ekar ut över perrongen. Som på en given signal vänder sig alla om och går till andra sidan av perrongen där ett redan fullt tåg glider in. Vi ser en skolpojkes näsa och kind tryckas hårt mot den fjärde tågvagnens fönsterruta. På något sätt lyckas flera hundra människor få plats i de redan överfulla tågen, och kvar på perrongen i Ueno står ett tiotal överraskade västerlänningar och undrar hur det där gick till.

Vi har förresten bytt hotell idag. Från det gamla Kazusaya till det betydligt mer moderna Apa Hotel i Tokyo. Det var skönt att äntligen får bada i varma japanska bad igen. Under dagen har vi dessutom besökt en bilutställning, smygtittat på en baseballträning, ätit finlunch på 59:e våningen i en lyxig fransk restaurang, besökt ett gigantiskt akvarium, gått drygt 19 000 steg, handlat skor, haft picnic under blommande körsbärsträd och kämpat med att få igång ett kareokesystem i en äkta japansk kareokebar. Undertecknad ser fram emot något lugnare dagar framöver.

Just det där med körsbärsträden är tydligen väldigt speciellt i Japan. Folk går man ur huse för att sätta sig på marken under träden, dricka dyr öl och fira att våren har kommit. På någon vecka är hela körsbärsblomningen över, och vi befinner oss just nu i slutfasen av densamma. Därmed framförs en ursäkt för den stackars bloggläsaren som får stå ut med enorma mängder av bilder på körsbärsträd i blomning.

Fler foton från dagen hittar du här.