Många steg...

...har det blivit. Idag är vi uppe i 19316 steg. Och då har vi rest ifrån Hiroshima till Okayama. Det var en resa på 40 minuter med Shikansen som vi spenderade med att sova/vila. JR(Japan Railways) är så precis i sina tidangivelse att man kan sätta sin mobiltelefon på alarm 5 minuter innan tåget kommer fram till destinationen. Och det funkar! Det hade man inte kunnat hemma.
Väl framme i Okayama tog det oss inte lång tid att hitta hotellet. Efter incheckning begav vi oss ut på Okayamas gator. Vi hade bestämt oss för att titta på Okayamas slott och en japansk trädgård. Slottet kallades för korp slottet för att det var svarta ytterväggar. Sedan begav vi oss in i trädgården som låg två stenkast över en flod ifrån slottet. Trädgården var lätt genomgången på en halvtimme. Här fanns små sjöar med koifiskar, vattenfall, otaliga tehus, en körsbärs lund och en möjlighet att få en fin utsikt mot slottet.
Väl hemma igen vilade vi lite och sedan begav vi oss ut för att äta och titta lite mer. David och jag som är teknikintresserade hade en affär med massor av teknikprylar och Okayama digital museum. Dock blev det inte så mycket tittande för att restaurangerna började stänga. Som tur hittade Mia och Johanna en sushibar med rullband där sushin åkte runt på tallrikar. Om man kände sig hugad kunde man ta en (eller flera). När man sedan var mätt och skulle gå så räknade servitrisen ihop de olika tallrikarna och sedan betalade man därefter.
igår gick vi 17265 steg och dagen när vi kom till Hiroshima 9711 steg.
Christian signing out.

Klappa hjortar i Miayima

Nu har jag äntligen lyckats koppla upp mig på nätet. Det verkar inte så hett med trådlöst internet här i krokarna, alla insisterar på att koppla upp sig med sladd, så jag fick skaffa en liten adapter till min MacBook Air så att jag också fick vara med och leka. Att hitta en sådan i japanska affärer var inte helt lätt, men till slut fann jag en ask med pedagogiska bilder på.

Efter teknikinköpen tog vi en dagstur till ön Miayima med hjälp av våra utmärkta Japan Rail Pass. Ön är bebodd av ett gäng tama hjortar som snällt låter sig matas av turisterna. Efter att ha vandrat omkring i den japanska vårvärmen och tagit de obligatoriska fotona var det rätt skönt att sätta sig ned för att äta en omgång av den lokala varianten av pannkaka med nudlar och ägg. Lite lustig kombination, men det funkade.

Jag vet inte hur det är hemma i Sverige, men här har våren varit igång ett tag med blommande körsbärsträd som följd. Som det ska vara på våren varierar vädret mellan t-shirt och fullskalig vintermundering beroende på hur solen väljer att skina just för tillfället.

På kvällen hamnade vi på en koreansk restaurang där vi fick sitta på golvet och äta en fantastiskt välsmakande kycklinggryta. I kombination med badet i de varma källorna slutar det med fyra trötta resenärer som gärna lägger sig tidigt ikväll igen.

Förresten, ni som vill ha bilder, ni hittar fler nästan varje dag på http://www.flickr.com/photos/standout/3397797563/

Brinnande frukost!

Efter många timmars sömn, var en del av oss (en) piggare än andra. Skönt att känna sig piggast när man i vanliga fall är känd som den absolut tröttaste personen i stil med andra aktiva djur som sömngångaren!!!

Frukosten idag var klassiskt japansk, med tillägget brinnande tofuröra(egentligen var det något under röran som skulle koka upp tofun md vätskan, men visst låter det coolare såhär?). Saker som brinner är alltid intressant! Grillad/stekt tonfisk, misusoppa, ris, kokta saker av typen rotfrukter och Christians favorit, shitakesvamp. Christian åt mest, sedan jag, David och sist Johanna, ingen högoddsare,... Fast ingen av oss gillade just svampen super mycket.

Nu ska vi förhoppningsvis förbi Starbucks och ta en god kopp kaffe, sedan till ön utanför Hiroshima (Mijayima) och spana in en port som kommer att försvinna snart pga havshöjning eller någon annan klimatsak...

Hare!

Framme!

Äntligen framme efter en lååång resa...
Totalt 12 timmar flyg och 6 timmar tåg.
Gissa om vi var lyckliga när vi anlände till Hiroshima!

För att varva ner efter denna monstruösa tripp börjad vi alla med att gå upp till badet och en välbehövlig tvätt.
Tänderna fick sig också en rejäl omgång.

När vi äntligen kände oss lite fräscha gick vi på jakt efter mat.
Till Johannas stora lycka så hittad vi ett ramenstånd.
God mat och underhållning av pesonalen som var mycket förundrade över det konstiga sällskapet.

Fyra trötta säger nu godnatt, mätta och belåtna!

Lååång resa

Just nu säger informationsskärmen på det gigantiska Lufthansa-planet att vi passerar över ett iskallt Sibirien. Det är sex långa timmar kvar av en hittills ganska stabil flygning. Flygmaten var ... underlig, så att säga. Jag och Johanna har hamnat några stolsrader bort från Christian och Mia.

Just nu fördriver jag tiden med att svara på några mail som av någon anledning inte hanns med innan jag åkte hemifrån. Johanna och Christian spanar på filmen Australia, eller som japanerna säger "Osutolalia".

Tidszonerna gör att dygnet blir helknasigt. Vi kör in i mörkret så att säga, vilket innebär att solen gick ned redan klockan fyra. Vi åkte klockan 10.05 från Köpenhamn och ska vara framme i Nagoya klockan 09.05, ett dygn senare.

Dagens roligaste skylt var den där det stod "Frisk sushi" på Köpenhamns flygplats. Brukar sushi vara sjuk vanligtvis? Genomgår de ofta hälsokontroller, de där sushi-bitarna?

De andra tre deltagarna har också fått tillgång till bloggen nu. Vi får se om de är pigga nog att producera några fantastiskt välformulerade inlägg framöver.

På väg!

Nu sitter vi på tåget på väg mot Köpenhamn. Uppstigningen var okristligt tidig, men med lite god frukost på tåget kom vi igång ändå.
Hittills har vi kommit på att vi glömt följande saker: guideboken och extrabatterier till kameran.
Johanna räddade dagen genom att reparera kameran. Objektivet hade nämligen fått en smäll och låst sig i ett knasigt läge, men det ordnade sig när vi bara förstått vad som hade hänt.

Det tog 30 minuter av resan innan datorn plockades upp. Att det tog så lång tid berodde mest på att vi behövde äta frukost först.